Etikettarkiv: fotboll

Kommentarer

”Skatepark”, ”gymnastikens hus” och konstgräs – om satsningar på idrott

Lämna en kommentar

Just nu är det mycket nyheter, mycket åsikter och mycket tyckande om hur Örebro kommun investerar i olika idrotter. Längre ner finns rapporter, siffror och lite annat för den som har bestämda åsikter (jag tror att det är en bra idé att ta reda på fakta innan man är tvärsäker om vad som är rätt och fel i investeringsfrågor). Grundläggande principer tycker jag det är lätt att vara tvärsäker om:

  1. Det är bra att vi med skattepengar underlättar för barn och ungdomar att idrotta (och engagera sig på andra sätt).
  2. Fördelningen av resurser ska ske jämställt (mellan killar och tjejer), bidra till att utjämna ojämlikhet i samhället och bidra till att fler engagerar sig på olika sätt.

Om vi är överens om det kan vi gå vidare. Man kan självklart invända mot dessa principer, men då handlar diskussionen inte längre bara om prioritering av investeringar utan om olika politiska ståndpunkter.

Först av allt: det är avgörande att skilja på antal och andel. Om man till exempel vill satsa mer på ”tjejidrott” är det viktigt huruvida man menar idrotter som övervägande utövas av tjejer (hög andel tjejer) eller idrotter som har flest tjejer som utövare (antal). Här är två diagram ur ”Idrotten i siffror (2013)” som visar att det är lite skillnad, beroende på vad man pratar om (notera dock att just de här siffrorna handlar om medlemmar och inte aktivitet):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om man istället studerar aktivitet så blir skillnaderna ännu tydligare, fotbollen sticker ut rejält om man bara tittar på aktiviteter för barn och ungdomar.

Mot detta sätt att redovisa kan man självklart också ha invändningar: det missgynnar ensamidrotter som inte redovisar aktivitetsstöd på samma sätt och det kan ju tänkas att fler skulle ägna sig åt till exempel innebandy om det fanns fler tider i landets hallar. Men å andra sidan är det kanske inte troligt att någon annan idrott skulle kunna peta fotbollen (världens största sport) från förstaplatsen, även om det fanns obegränsat med hallar?

Oavsett det, det finns invändningar mot all statistik. Statistiken nedan kompletterar bilden, men ger självklart inte heller hela bilden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Örebro kommun lägger varje år många miljoner på idrott i olika former (mer om det här: http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/60-miljoner-till-idrotten-varje-ar-ar-400-000-till-eco-orebro-lite/). Exakt hur mycket är faktiskt svårt att redovisa, men det handlar om minst 60 miljoner kronor när man räknar bidrag och subventioner på anläggningar. Men sanningen är att det handlar om mer än så egentligen, eftersom det till exempel finns kostnader för anläggningar som kommunen helt enkelt bara räknar in i budgeten utan att redovisa som subvention. Det där är alltså pengar som betalas ut varje år, det vi brukar kalla ”driftspengar”.

En investering i till exempel en konstgräsplan, en skatepark eller en idrottshall innebär att man betalar byggföretag och leverantörer och därmed får man en ”investeringssumma” men eftersom anläggningen står kvar under lång tid räknar vi inte den summan  som den avgörande: det viktiga är vad investeringen kostar per år. Då kan man konstatera att en konstgräsplan (ca 7 milj i investering, ca 1,8 milj/år i driftkostnad för ränta på investeringen och skötsel) kostar lite per timme eftersom den (i normalfallet) inte kräver uppvärmning eller annat. På samma sätt är det med en skatepark (18 milj i investering, ca 1,7 milj per år för drift och kapitalkostnad). En idrottshall kostar dock mycket mer. Dyrast är självklart ishallar som kräver både värme och kyla förutom att själva investeringen är hög. Sedan kostar olika hallar olika mycket pengar. Friidrottshallen som byggdes för några år sedan (Tybblelundshallen) kostade mer än 50 miljoner i investering och kostar varje år cirka 5 miljoner i drift.

Jag ska inte ge mig in på byggnadsteknik (jag är inte expert på det) men hur dyr en anläggning blir beror dels på själva byggnaden (takhöjd, totalyta, yta på olika hallar/delar, bärande balkar med mera) men också på vilken utrustning som krävs i den. Driftkostnaden beror dels på hur stor investeringen var men också på hur mycket den dagliga skötseln kostar liksom olika andra driftskostnader.

Det avgörande är alltså vad det kostar kommunen per år. Intäkterna från de hyror som föreningarna betalar för anläggningarna motsvarar inte på långa vägar kostnaderna, särskilt inte på hallar. Siffrorna ovan beskriver bara kommunens kostnad, inte vilka intäkter kommunen får in.

Att bygga ett ”gymnastikens hus” (som nu diskuteras en del) kostar mycket. Vi har inte detaljstuderat detta (det är vad som i så fall skulle göras i en ”förstudie” som kostar några hundra tusen kronor att göra), men utifrån de planer som presenterats, vad liknande anläggningar kostat i andra kommuner och vad marken skulle kosta i den typ av centralt läge som föreslagits så är det osannolikt att investeringen skulle hamna under 100 miljoner. Den årliga driften skulle då sannolikt bli mellan 5 och 10 miljoner kronor. Hyresintäkterna från en sådan hall har (av gymnastikföreningarna och kommunens tjänstemän) beräknats till cirka 2,6 miljoner kronor per år men idag betalar föreningarna ”bara” en tredjedel av den summan. Men oavsett hur mycket föreningarna betalar av ett nytt ”gymnastikens hus” så kommer kommunen i så fall få betala mellan 2,4 och 7,4 miljoner per år för anläggningen. Fast förmodligen mer, eftersom det lär bli tufft för Örebros föreningar att bära en så mycket högre hyra. Särskilt om vi vill att fler barn och ungdomar ska kunna delta (redan idag kostar barngymnastik runt 1300 per termin och barn – rätt många har inte de pengarna).

Idén om ett ”gymnastikens hus” är inte avfärdad, den kommer fortsätta diskuteras. Inget beslut fattades på sammanträdet med Programnämnd Samhällsbyggnad, Fritidsnämnden har även i fortsättningen ansvaret för att bidra till att så mycket fritidsaktiviteter kan genomföras i Örebro, och då är gymnastikens behov en självklar del.

Här finns utredningen om gymnastikens lokalbehov: Gymnastikens lokalbehov, rapport maj 2015 (sammanfattning här: Gymnastikens lokalbehov, tjänsteskrivelse)

Vad vi konstaterat är att man måste skilja på de olika behov som redovisas som skäl till varför man vill ha denna anläggning:

– Dels handlar det om den kö som finns till gymnastiken, barn och ungdomar som helt enkelt inte ”får plats” i gymnastikverksamheten idag. Delar av det problemet handlar om brist på halltider och dåliga förutsättningar, och den delen konstaterar utredningen från Kultur och Fritidsförvaltningen att det går att göra mer med. Dels handlar det om att effektivisera bokningssystemet så att hallar inte står tomma så mycket (de står inte bara tomma på fredags- och lördagskvällar, det har varit för mycket fokus på de tiderna – då barn självklart inte ska träna), dels handlar det om att skapa mer tider i hallarna genom att t ex fotbollen ska vara utomhus (på konstgräsplanerna). Men kön beror också på ledarbrist, att det inte finns tillräckligt många vuxna som kan leda barn och ungdomar, och det problemet löses inte genom ett ”gymnastikens hus”.

– Dels handlar det om att de som vill satsa på gymnastiken (elitsatsningar eller helt enkelt bara bli duktigare) har för dåliga förutsättningar i Örebro idag. Oscariahallen byggdes för gymnastikens behov (klar 2006) och är fortfarande en bra anläggning, även om det självklart finns bättre anläggningar på andra ställen. Det finns dock ett problem med att mycket tid går åt till att plocka fram och tillbaka utrustningen eftersom hallen används av skolan på dagarna (vilket är tur – tomma hallar är väldigt dyra). Det måste man jobba med framöver. För att få ännu fler som blir ännu duktigare på gymnastik är det mycket möjligt att man framöver behöver bygga ytterligare någon anläggning särskilt anpassad för gymnastikens behov (det ska Fritidsnämnden  jobba vidare med) men det är inte säkert att det lämpligaste sättet att göra det är att bygga en stor anläggning, ett ”gymnastikens hus”, som innebär massor av skjutsande för nästan alla i Örebro.

Att vi nu inte går vidare med att förbereda byggandet av ett ”gymnastikens hus” beror alltså dels på att det kostar enormt mycket pengar, och just nu behövs extremt mycket pengar för att bygga förskolor och skolor och vårdboenden. Men det beror också på att man – innan man gör en sådan enorm satsning – måste utreda vilka behov det löser.

Det finns många idrotter som har stora behov av fler anläggningar. Att gymnastiken organiserar störst andel tjejer innebär inte att de av jämställdhetsskäl automatiskt måste stå först på investeringslistorna: Ridsport, konståkning, friidrott och volleyboll har nästan lika hög – eller högre – andel tjejer. Friidrott, dans och ridning organiserar alla ett stort antal tjejer. Fast ingen idrott organiserar så många tjejer som fotbollen, så om man alltid skulle gå på vad som ger mest för flest tjejer skulle alla satsningar göras på fotbollen – men det gör de inte. Som kostnadsredovisningen ovan visar så är det inte så att fotbollen får ”alla” pengar som satsas på idrott. Tvärtom. Om man skulle se till krona per utövare skulle fotbollen sannolikt inte se så gynnad ut i kommunens ekonomi som en del påstår.

Här finns fler handlingar för den som vill läsa mer:

Handlingar om aktivitetsparken i Drottningparken, ”skateparken”: 1505aktivitetspark Tjänsteskrivelse till nämnd , Aktivitetspark1505, Ombudgetering aktivitetspark

Reviderat investeringsprogram med markerade förändringar.pdf (beskriver vilka satsningar Programnämnd Samhällsbyggnad planerar för kommande år)

 

Här finns en del andra inlägg jag tidigare skrivit om idrottsfrågor:

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/10/vad-ar-minst-viktigt-verksamheten-for-barn-eller-investeringarna-for-jobb-fb-orekf/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/06/fler-konstgrasplaner-nu-landar-vi-fragan-fb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/08/reaktioner-pa-kif-raddningen/

http://bjornsundin.speedhost.me/2012/10/kan-ett-fritidskort-fa-fler-foreningsaktiva-fb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/01/omdiskuterad-hall-for-fotboll-framtidstro-och-nya-jobb/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/03/att-lara-fran-de-basta-13-slutsatser-om-evenemang-i-orebro-och-goteborg/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/nagra-ord-om-eco-orebro-och-kommunens-stod-till-basket/

http://bjornsundin.speedhost.me/2013/06/60-miljoner-till-idrotten-varje-ar-ar-400-000-till-eco-orebro-lite/

 

Kommentarer

Kan vi prata om det här? På riktigt?

1 kommentar

Han var tydligen 43 år gammal. Hade fyra barn. Följde laget i sitt hjärta och det är inte svårt att tänka vilka han längtade efter under de sista sekunderna i sitt liv. Orden stockar sig, det här är egentligen för jobbigt att ta in, för mycket att smälta. Och egentligen har jag bara två önskemål: För det första låt oss hoppas att alla som älskar fotbollen tar det här på allvar. Det tror jag kommer ske – allt tyder på det. För det andra: låt oss hoppas att vi får slippa förhastade slutsatser. Men så kommer det inte bli: redan har debattörernas stenar börjat kastas. De träffar också oskyldiga.

För tillfället vet vi inte särskilt mycket om vad som hände i Helsingborg idag. Vi vet inte vad som föregick dödsfallet, men vi vet att det inte var då våldet började. Och vi vet att det inte slutade med det. De flesta förstår att det är mycket större frågor vi borde prata om.

Varför är den manliga våldskulturen så stark inom fotbollen?

Hur kan människor som säger sig älska sitt fotbollslag lägga mer kraft åt att jaga motståndare än att stödja spelarna som bär lagets färger?

Vad är det som gör att unga män (och ibland äldre) dras till våldet?

Dagarna inför dagens genrep på Nya Söderstadion (Hammarby mötte HJK Helsingfors, 3-3 slutade matchen) har jag nästan uteslutande lyssnat på Anders Wendins självutlämnande ”Dom ska få se vem dom roat sig med”. Även när Wendin gjorde skivor som Moneybrother var texterna känslosamma och plågsamt öppna. Men på svenska blir det nästan brutalt. Och en av de mest skakande låtarna är ”Du måste kunna gå nu” som börjar i ungdomens Ludvika där Wendin och hans kompisar sökte slagsmål utanför stadshotellet. Tidigare har Wendin berättat om slagsmål med nazister under konserter och liknande, men här handlar det bara om hur unga ludvikabor försöker fördriva ledan genom att provocera fram slagsmål.

Och där är den igen, den manliga våldskulturen.

Något fostrar unga män att tro att det hör till att knuffas, sparkas eller slåss.

Någon eller något fostrar unga pojkar till att prata om att de ska slå dagiskompisarna nästa dag.

Något fostrar pojkar och män på ett sätt som skördar både dödsoffer och allvarligt skadade kvinnor och män.

Ikväll letar jag fram Stephan Mendel-Enks fantastiska och skakande reportagebok om manlighet, där han just beskriver hur våldet, manligheten och fotbollen blandas i en enda röra. Läs mer här.

Och har du inte läst boken så köper du den nu. Till exempel här (bara 36 kronor).

Sedan ska vi fördöma det som hände i Helsingborg. Men vi kan inte gärna nöja oss med att fördöma våldet när det klär sig i fotbollströjor (fast de som slåss har i och för sig sällan lagets symboler på sig). Vi kan inte gärna låtsas om att det som skedde i Helsingborg inte har något med Anders Wendins berättelse om Ludvika att göra. Och vi lurar oss själva om vi anklagar fotbollen för våldet och sedan sätter oss i soffan och tittar på miljonsäljande filmen ”Fight Club”.

För det är något vi verkligen måste prata om i detta. Och det rör inte bara fotbollen, även om fotbollen verkligen rakt över måste visa att den förstått att det här inte var en tillfällighet. (Erik Niva skriver bra om det i Aftonbladet ikväll.)

Idag var det en 43-årig pappa som blev offret. Imorgon är det en av de 17 kvinnor som varje år dör efter våld från en nära anhörig. I övermorgon en man på väg hem från krogen.

Kommentarer

Reaktioner på ”KIF-räddningen”

7 kommentarer

Det är inte så förvånande att ”KIF-problemen” (eller ”KIF-räddningen”, beroende på vilket perspektiv man har…) skapar reaktioner. Vi konstaterade innan vi bestämde hur vi skulle göra att vi skulle få kritik hur vi än gjorde.

Antingen skulle vi få kritik för att vi lät Örebros just nu mest framgångsrika damidrottslag gå i konkurs och bli nedflyttade (medan vi tidigare räddat både ÖSKs fotbollsherrar och herrlag i ishockey). Eller så räddar vi KIF och får kritik för att vi slösar skattepengar på elitidrottslag som inte får ihop ekonomin.

Dessutom kom snabbt kritiken från andra idrottslag som anser att de också borde få ekonomiskt stöd från kommunen; att Örebro kommun (som många andra kommuner) borde införa ett elitstöd till idrotten (det har vi inte idag). Samtidigt som andra menar att alla skattepengar som går till idrotten bör gå till barn, ungdom och bredd.

Damned if you do, damned if you don’t.

Många som hör av sig har förståelse för att det inte är så lätt att fatta denna typ av beslut, medan andra anser att det är fullständigt självklart vilket beslut som är det rätta.

Några tycks tro på de påståenden som Kommunstyrelsens förre ordförande, folkpartisten Staffan Werme, nu sprider: att det är jag som bestämmer i dessa frågor och att det är mina preferenser som styr. Att Werme vräker ur sig sådana dumheter är oförskämt i sig, att det dessutom kommer från honom – som på egen hand konstruerade stödfördelningar och fattade beslut om ombyggnader för kommunala pengar – är osannolikt fräckt. Men inte förvånande.

Detta handlar självklart inte om ”mina ingivelser”: jag kan inte på egen hand besluta sådant. Vi har i majoriteten (i Kommunstyrelsen) kommit fram till att detta är den lösning som på sikt är bäst för Örebro.

Jag klipper in några av mina svar på frågor jag fått under eftermiddagen:
– Att rädda idrottslag från konkurshot/hot om nedflyttning är verkligen ingenting jag skulle önska att Örebro kommun ägnade sig åt. Alternativet är i detta fall (och i tidigare liknande fall) dock värre, menar vi.
– Det är inte helt enkla saker detta: å ena sidan en helt orimlig upptrappning inom vissa idrotter där spelarlöner och värvningar skapar osunda ekonomiska spiraler. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– Men alternativet är konkurs och nedflyttning och i detta fall (liksom tidigare med ÖSK och hockeyn) har vi bedömt att det är ett bättre sätt att förvalta skattepengarna att ge lån/’villkorat kapitaltillskott’ som vi har förhoppningar att någon gång kunna få tillbaka än att föreningen går i konkurs vilket innebär mindre intäkter till kommunen (hyror mm), mindre uppmärksamhet för Örebro, färre arrangemang/matcher för örebroarna osv.
– Örebro kommun ger jämförelsevis väldigt lite till elitidrotten (men vi ger mycket till barn/ungdom/breddidrott), men tyvärr innebär den upptrappning som sker inom elitidrotten ökade krav på kommunalt stöd. Det är helt klart ett problem, som jag tycker idrotten borde arbeta mer aktivt mot. Å andra sidan anser flera andra elitlag att Örebro kommun borde införa ett regelrätt elittidrottsstöd.
– Nu finns helt klart en risk att fler föreningar kommer springande men det hoppas vi förhindra genom att vara mycket tydliga och mycket tuffa i våra motkrav.
– Upptrissade spelarlöner, värvningar för fantasisummor och annat är avigsidor i elitidrotten som bör motverkas. Men det är inte lätt att göra det från en kommunal nivå: det kräver att idrotten agerar och skärper sina egna regelverk annars kommer upptrappningen bara att fortsätta. Å andra sidan många andra idrotter där nästan allt är ideellt arbete.
– I detta fall tycker jag man kan konstatera att det vore rätt anmärkningsvärt om Örebro kommun lät det mest framgångsrika damidrottslaget gå i konkurs, efter att ha räddat herrlag som haft problem (ÖSK, Örebro hockey, ÖIK).

Jag försöker ständigt påminna mig själv, och andra, om Gustav Möllers gamla maxim ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” för jag tycker verkligen så. Men det är inte alltid självklart vilken lösning som sparar mest pengar eller ger mest resultat för Örebro. I detta fall är vår bedömning att detta är det bästa alternativet, men jag inser att många inte håller med om detta.

Kommentarer

KIF ska få en chans att reda upp ekonomin

Lämna en kommentar

De ekonomiska problem som KIF Örebro (damfotboll) slitit med länge blev i förra veckan verkligt akuta. Inom några dagar hotas klubben av konkurs.

Lena Baastad har, som Kommunstyrelsens ordförande, både haft kontakt med KIF Örebro, med kommunens ekonomer och med de andra partierna i kommunen. Under dagen har vi också haft kontakt med Länsidrottsförbundet (mer om det senare). Trots tvekan kommer kommunen att agera för att undvika en konkurs. En konkurs leder till nedflyttning och att Örebro förlorar ett av sina mest kända idrottsliga varumärken. Därför kommer Örebro kommun – än en gång – göra en räddningsaktion.

Lenas budskap idag har varit ungefär följande:

1. Kommunen har gjort rätt för sig (de ekonomiska problemen beror inte på kommunens agerande), och i tidigare räddningsaktion (då vi sköt till ytterligare 1 miljon kronor plus förutbetalade marknadsföringsbidrag) ställde vi stora krav på klubben när det gäller marknadsföring och ekonomihantering.

2. Kommunledningen/majoriteten tar ansvar för att ge KIF en chans att reda upp sin ekonomi även om detta är ett väldigt svårt beslut.

3. Vi kommer att ställa ännu högre krav denna gång. Den kommunala ekonomin budgeteras inte utifrån att elitidrottsföreningar med kort varsel ska kunna kräva stöd. Det här är ett extraordinärt beslut. Nästa år kommer kommunen inte ha möjlighet att göra denna typ av insatser, kommunens ekonomi kommer vara mycket tuffare nästa år.

4. Vi har idag tagit kontakt med Länsidrottsförbundet och frågat om de kan tänka sig att leda en ”Analysgrupp” med uppdraget att gå igenom vad det beror på att så många elitidrottslag i Örebro nu har idrottsliga och ekonomiska problem. Vi behöver en långsiktig lösning, tillsammans med idrottsföreningarna, näringslivet och inte minst med örebroarna.

Samtalen med Länsidrottsförbundet visar hur en sådan ”analysgrupp” bör jobba, men det är inte kommunens uppgift att utvärdera vare sig idrottsliga resultat, ledarorganisation och annat som är föreningarnas eget ansvar. Men idrottsrörelsen bör själva diskutera sådant. Jag kan tycka att det är lämpligt att diskutera till exempel:
– idrottens samlade intäkter (sponsring, publikintäkter, tv-avtal och annat)
– organisation och administration (bör ekonomihantering och liknande samordnas och professionaliseras?)
– ledarutbildningar och lagledning och mycket annat.

Den största rent kommunala frågan handlar om hur Örebro kommun använder de cirka 60 miljoner som totalt går till idrotten varje år, och även detta bör självklart diskuteras tillsammans med idrottsrörelsen. Huvuddelen av denna summa går till subventionerad hyra i idrottsanläggningar för bredd- och ungdomsidrott men det är möjligt att man bör diskutera om mer ska gå till eliten (och mindre till bredden?), om det behövs ett annorlunda utformat elitstöd och liknande.

Men det är det mer långsiktiga arbetet. Just nu lägger vi kraften på att rädda KIF och ge dem en chans att skapa ordning och reda. Och så håller vi tummarna för att det går bra både för KIF, ÖSK och för alla andra örebroidrottare. För utan idrottsliga framgångar blir allt det andra mycket mycket svårare.

Kommentarer

Nej, kommunen ska inte bilda föreningar

Lämna en kommentar

En kombination av olyckliga formuleringar i samband med nämndbedlut och medvetet lögnspridande från delar av oppositionen i Örebro har skapat en del berättigade frågor om det fotbollsprojekt som Örebro kommun startar i Vivalla. Det korta svaret är: nej, Örebro kommun ska -självklart – inte skapa föreningar. Däremot ska vi stötta och bidra till att fotbollen och föreningslivet i Vivalla utvecklas.

Det långa svaret kommer nedan, klipper in mitt svar på den interpellation (fråga) som Staffan Werme (fp) ställt till mig i Kommunfullmäktige.

Svar på interpellation:
Om kommunala fotbollsklubbar
Fotboll är Sveriges största idrott och i Vivalla finns ingen idrott som engagerar fler barn och ungdomar (och vuxna) än fotboll. Det går säkert att hitta en bred politisk enighet i Örebro kommun om att använda gemensamma skattepengar för att underlätta och stötta fotbollsrörelsen.

Syftet med den fotbollssatsning som Kultur- och medborgarnämnden nu startar är att stärka föreningslivet i Vivalla, att engagera fler Vivalla-bor i föreningslivet och att göra det möjligt för fler barn och ungdomar att spela fotboll. Genom att bidra till organisation, rekrytering (av både ledare och ungdomar) och genom att öka intresset för organiserat fotbollsspelande stärks Vivallas föreningsliv och stadsdelen.

I Vivalla bor en stor andel av kommunens ungdomar och unga vuxna. I åldersgruppen 0-24 år är de cirka 3000. Med ett så stort antal är det logiskt att kommunen lägger mer resurser i området så att vi kan tillgodose de behov som finns av att ha en organiserad aktivitet på sin fritid. Det stärker individerna i området så att de får ökat självförtroende. Därför gör vi satsningen i Vivalla.

Den överenskommelse som finns mellan kommunen och det civila samhället och som kommunfullmäktige fattade beslut om 2010 ligger till grund för satsningen. I policydokumentet står: ”Det civila samhället bidrar till mångfald genom att ge individen fler möjligheter att utöva sitt engagemang och sina intressen. Kommunen ska därför stödja det civila samhället och underlätta förutsättningarna för framväxt av nya aktörer.”

Svar på Staffan Wermes frågor:
1) Vad är din syn på en start av en kommunal fotbollsförening i Vivalla?
Kommunen ska självklart inte starta någon ”kommunal fotbollsförening”, vare sig i Vivalla eller någon annanstans. Att starta föreningar är inte en kommunal uppgift, föreningar startas av engagerade människor. Lyckligtvis är det inte heller syftet med det projekt som Kultur- och Medborgarnämnden nu startar i Vivalla.

2) På vilket sätt har detta arbete diskuterats med de berörda föreningarna?
Fotbollssatsningen i Vivalla har diskuterats med många personer men det är först nu när projektet startas som det finns en grund för diskussionen: syftet med satsningen är att stärka engagemanget och deltagandet i fotbollsspelande och i fotbollsföreningar. Självklart ska detta ske i nära dialog och samverkan med de föreningar som finns i Vivalla.

3) Vilken syn på Vivalla-föreningarna har ledningen för ditt programområde egentligen?
Örebro kommun har, i stor politisk enighet, ställt sig bakom viktiga principer för samverkan mellan kommunen och det civila samhället. Vare sig Kultur- och medborgarnämnden eller Programnämnd Samhällsbyggnad (eller de tjänstemän som är verksamma inom dessa områden) har någon annan syn på samverkan mellan kommunen och det civila samhället än den som kommer till uttryck i den överenskommelse som gjorts.

Kommentarer

Är barns uppväxt en hård fråga?

Lämna en kommentar

Brukar inte skriva ord-för-ord-manus men gjorde det idag, till min inledning i debatten om Samhällsbyggnadsområdet. Så jag lägger ut det manus jag inte riktigt höll mig till…:

När jag växte upp så var idrott när vi barn i kvarteret spelade fotboll på gräsplanen bakom husen eller spelade landhockey på gatan med hemmasnickrade mål. Så var det för väldigt många andra här inne också, tror jag.

Det där skulle jag vilja att fler barn fick uppleva. Att alla barn fick uppleva det. Gräsplaner, trygg gatumiljö, kompisar att leka med, en aktiv fritid, grönområden nära där man bor.

Och ska vi vara ärliga så kommer ingen gå upp idag och säga att det där var det dummaste de hört. Ingen kommer argumentera emot att det är viktigt att barnen har en bra uppväxt, med aktiv fritid, grönområden och trygga områden.

Alltså borde vi ganska lätt kunna enas om att samlas för Örebros bästa. För barnens bästa. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler.

Fast det kommer vi inte ägna den här debatten åt.

Vi kommer att diskutera hur stora besparingar som är rimliga att göra på Samhällsbyggnadsområdet. En del oppositionspartier kommer vilja spara mer, ta bort fler miljoner från detta område.

Jag skulle säga att de därmed sparar på förutsättningarna att ge barnen just den där uppväxten som vi nog är rätt överens om att vi vill bidra till att skapa. Och jag skulle säga att de därmed minskar förutsättningarna för att vi ska ha råd med viktiga satsningar inom skolan, förskolan, vården och omsorgen.

Samhällsbyggnadsområdet handlar i korthet om två frågor:
För det första: Hur kan vi använda våra gemensamma skattepengar till bibliotek, fritidsgårdar, föreningsbidrag, kulturskola, idrottsanläggningar och mycket annat så att vi därmed skapar ett så tryggt, utvecklande och attraktivt Örebro som möjligt?
Och, för det andra: Hur bygger vi Örebro så att det skapar bästa möjliga förutsättningar att växa och ge nya resurser just till fritidsgårdar och föreningsbidrag, men också till skola, förskola och omsorg?

På ingen av dessa frågor är svaret att betong är viktigare än barn.
På ingen av dessa frågor är svaret att asfalt är viktigare än äldrevård.
På ingen av dessa frågor är svaret att mindre satsningar på barn och ungdomars fritid gör Örebro bättre för barn och unga.

När vi nu under kommande år satsar på ett växande Örebro som ger bättre möjligheter för alla, och särskilt för barn och unga, så är det mycket som ska göras:
– Det ska bli fler helgöppna fritidsgårdar och förstärkt fritidsverksamhet för 10-12 åringar.
– Satsningar på trygghet, med bättre belysning, nattvandrare och trygghetsjour och prövar flexibel nattbuss, där resenärer kan stiga av mellan två hållplatser för att komma närmre hemmet.
– Vi utreder förutsättningarna för ett nytt bibliotek och en fullstor fotbollshall i Vivalla.
– Vi förbättrar busstrafiken och engagerar fler kring hur Örebro kan bli en ännu bättre cykelstad.
– Arbetet med att förbättra Norrcity fortsätter och vi lyssnar på – och bryr oss om – cityhandelns förslag på förbättringar.
– Vi underlättar för fler att bygga billigare villor som fler människor ska ha råd med och vi ser till att det blir fler studentlägenheter.
– Vi har återstartat arbetet med Truckstop och fortsätter arbetet med att underlätta för växande företag att skapa nya jobb och tillväxt.
– Vi gör det lättare att sopsortera och vi höjer kvaliteten och informerar bättre om snöröjningen.

Om jag vore riktigt naiv skulle jag nu tro att oppositionspartierna skulle gå upp och säga: ”Vi hade fel, klart vi inte ska låta bli att satsa på mer öppet på fritidsgårdarna. Klart vi inte säger nej till fritidsverksamhet för 10-12åringar. Klart vi inte säger nej till ett nytt stadsbibliotek.”

Och eftersom jag tror att vi ganska lätt skulle kunna enas om en massa förslag för att göra Örebro bättre för de barn som växer upp här så slutar jag inte hoppas och tro på det. Att vi här och nu skulle kunna klara att skapa breda överenskommelser som utvecklar Örebro och ger nya möjligheter till fler barn och unga.

Det ska bli spännande att höra vad som sägs i den här debatten…

Kommentarer, Samhällsbyggnad

Två viktiga beslut för Vivalla

Lämna en kommentar

Idag ”smet” jag från valrörelsen för flera möten. Jag tror inte att jag övertygade någon osäker väljare på något av dem, men till skillnad från en del andra politiker så inser jag att en förutsättning för att Örebro ska gå framåt är att vi också tar ansvar för en del vardagsbeslut även i en valrörelse. Dagen försvann snabbt på tre helt olika möten, varav det sista egentligen var viktigast:

  1. Förmiddag med diskussion om hur vi ska hantera uteserveringar på stadens torg, i synnerhet Järntorget.
  2. Möte med cirka 40 (?) tjänstemän från Örebro kommun om hur vi skapar ett bättre näringslivsklimat (inspirerande föreläsning från Halmstads servicechef och intressant redogörelse för hur de olika förvaltningarna jobbar med att bli bättre på bemötande och liknande).
  3. Eftermiddag med presidieberedning för Programnämnd Samhällsbyggnad med stadsbyggnadsfrågor.

Presidieberedningen innehöll en del frågor som jag verkligen inte tänker blogga om (eftersom det handlar om relationer till företag och aktörer som jag inte har någon som helst rätt att berätta om). Men det finns annat som jag väldigt gärna vill berätta om. Två frågor var särskilt viktiga:

1. Vi gav tjänstemännen i uppdrag att ta kontakt med KIT (Kvinnor Inventerar Trygghet, ett av flera projekt som energispridaren Kicki Hendahl är engagerad i) för att presentera och få synpunkter på de förslag till utformning av den planerade tunneln under Hedgatan (mellan Eurostop och ”det nya området” i Boglundsängen, på andra sidan Hedgatan). KIT är ett väldigt spännande projekt som har engagerat jättemånga kvinnor, egentligen mer utifrån trygghet/otrygghet i Hjärstaskogen. Men eftersom de diskuterat och tagit fram förslag på hur tunneln från Vivalla in till Hjärstaskogen skulle kunna bli tryggare/fräschare vore det ju dumt att inte ta tillvara på deras förslag när vi nu ska bygga en helt ny tunnel. Så här presenterar de sig själva: ”Syftet med KIT är att möjligöra kvinnors delaktighet i stadsdelsutveckling utifrån ett jämställdhetsperspektiv, där målet är en mer attraktiv och trygg stad.” Om vi drar nytta av lärdomarna och förslagen från KITs arbete med tryggare tunnlar innebär det att den nya tunneln under Hedgatan kan bli både trygg och säker. Den kommer, inom några år, att vara helt avgörande för att Boglundsängen ska kunna få den jätteskjuts som handelsområde som vi nu skapat förutsättningar för. Efter att Citygross är klart, Systemet byggt ut (efter flytt) och med fortsatt utveckling runt Eurostop kommer det snart bli ännu fler spännande etableringar på Boglundsängen. Det kommer att göra skillnad för Vivalla.

2. Vi gav Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att starta arbetet med en detaljplan för att möjliggöra en ny idrottsplats i Vivalla. Förslaget (som Kent Persson, M, redan försökt ta åt sig äran av…) är att det byggs en ny idrottshall mellan isbanan och fotbollsplanen (som då flyttas utåt). Idrottshallen löser skolans behov av idrottslokaler men skapar även bättre förutsättningar för basket och många andra sporter. Och dessutom kan man i samband med den anläggningen skapa fler lokaler för föreningsliv och för ungdomsverksamhet i övrigt. Att ta fram en detaljplan är en lång process, normalt tar det cirka ett år, men i och med att uppdraget nu är lagt hoppas jag att vi dels kan inleda arbetet med projektering av en ny hall (ritningar, beräkningar, upphandling och mycket annat) men även att vi nu fått klartecken för att en ny hall INTE ska stå där den nedbrunna stod. Det innebär att rivningen av den nedbrunna hallen borde börja omedelbart, det som gjort att det dröjt är tvivlen om var en ny hall ska placeras (hade man valt att bygga den på den ”gamla platsen” hade en snabb rivning inneburit extra kostnader).

Onsdagarnas presidieberedningar är nästan alltid viktiga för att Örebro ska gå framåt, men idag var det några särskilt glädjande beslut/uppdrag som behandlades. Det var – med andra ord – en eftermiddag som gjorde skillnad. Och som kan skapa bättre förutsättningar för Vivallas utveckling framöver.

Kommentarer

Kuvert, dyngspridning och Mourinho

Lämna en kommentar

I fotbollsvärlden ägnar sig den briljante skitstöveln José Mourinho åt att prata om allt annat än den fotboll som spelas på planen (eller som hans lag – just nu Real Madrid – vägrar ägna sig åt på planen där de hellre spelar handbollsförsvar med dubbdobbsattacker på motspelarna). I Örebro-politiken har de borgerliga partierna (m, mp, fp, c, kd) bestämt sig för att inte prata om politik i den valrörelse som pågår – de vill hellre prata om allt annat.

Det är kanske begripligt: de har nämligen inga svar på kaoset i förskolan, den ökade barnfattigdomen, att fler är beroende av socialbidrag eller att Örebro gått miste om jobb och tillväxt de gångna åren. De borgerliga partierna vill helst av allt få chans att kasta dynga mot oss socialdemokrater. Det är deras favoritsport, precis som attacker mot domarna är Mourinhos mest framgångsrika taktik för att hans spelare ska slippa undan kritik och press.

Nu senast handlar det – återigen – om kuvert. Trots att det är uppenbart att vi socialdemokrater inte skickat ut något brev till anhörigscentrums nätverk (vi har ju inte ens tillgång till adresserna) så fortsätter de borgerliga partierna, tillsammans med likaledes borgerliga Nerikes Allehanda, att skriva om dessa kuvert. Trots att vi valde att ställa in det aktuella arrangemanget så fort vi fick reda på att en inbjudan gått ut i kommunala kuvert så fortsätter dyngspridandet. För de borgerliga partierna vet att det är deras enda chans. Och NA inser väl detsamma.

Att Staffan Werme vräker på ytterligare är väl egentligen inte värt någon ytterligare kommentar, men eftersom ingen verkar bry sig om fakta i kuvertfrågan så ska jag bara i korthet förklara läget.

  • Tidigare har det funnits kommunala kuvert som visade att brev kom från kommunalrådskanslierna (majoritet och opposition). Dessa togs bort för några år sedan. Nu finns bara kuvert med avsändare ”Örebro kommun, Kommunledningskontoret”
  • Istället för dessa kuvert så använde vi de enda kuvert vi hade för de utskick som vi betalade med de pengar som vårt parti fått sig tilldelat. Det blev de borgerliga partierna arga på.
  • Då bad vi om kuvert som visade att breven var skickade från ”oppositionskansliet” (då var vi ju i opposition), men det fick vi inte.
  • Då tryckte vi – för partiets egna pengar – upp kuvert med Socialdemokraterna som avsändare, utan att blanda in Örebro kommun. Fast det har de ju också kritiserat.

Faktum är ju att de borgerliga partierna inte är så bra på det där med att fråga örebroarna om deras åsikter och att lyssna på örebroare som hör av sig. Senast igår vägrade de att vara med när Lärarnas Riksförbund bjudit in till utfrågning om Rudbecksskolans nedläggning. Argumentet då var att ”vi har redan fattat beslut” och att ”det inte var ett bra sätt att föra dialog” – min utgångspunkt är att man bör lyssna på argument även när man fattat beslut och att det bör vara de som vill träffa politiker som bestämmer formerna för detta.

Och det är egentligen det allt detta handlar om. De borgerliga partierna vet att de fick minskat förtroende av örebroarna i höstas och eftersom en del av dem därmed bekräftar en långvarig nedåtgående trend (folkpartiet har tappat i de senaste 3-4 valen) så väljer de att – precis som José Mourinho – flytta uppmärksamheten från det som är huvudsaken.

Det kan verka som om jag jämför José Mourinhos beteende med ledande borgerliga företrädare i Örebro, men det är en orättvis jämförelse. José Mourinho är bevisligen briljant och framgångsrik, och framgångsrik har inte den borgerliga politiken i Örebro varit.

Kommentarer

Andas ut och letar omen

Lämna en kommentar

Hammarby lyckades alltså vinna idag (1-0 mot BP). Och eftersom jag (märkligt nog) blivit rätt vidskeplig kring detta funderar jag över vad som avgjorde: att jag hade ”Söderstadion- definitely the best place in the world”-tröjan på mig? Att Jonas L var på plats? Att jag inte spelade in matchen på PPV hemma? Att vi åkte bil från Örebro till matchen? Allt detta skedde för första gången idag och kan alltså ha avgjort. Att jag hade grön huvtröja kan inte vara förklaringen (har hänt förr i år), på samma sätt är det med att pappa var med. Eller så har inte vidskepelse och omen något med saken att göra. Kanske handlade det bara om att Simon Helg var otroligt bra idag och att hans skott var värt att bli mål. Kanske handlar det bara om att Hammarby måste göra mål, och göra ett mer än motståndarna. Kan det vara så enkelt?

Kommentarer

När fotboll räddar liv

1 kommentar

Som de flesta nog har gissat tycker jag inte att fotboll ”bara är en lek”, och det finns gott om exempel på att fot2009-07-24_camiseta_solidaria_gamper_009boll faktiskt spelar roll i människors liv på riktigt. Men ikväll visar FC Barcelona något mer än det, något ännu mycket större. När Barcelona spelar mot Manchester City i ”The Gamper Trophy” spelar de i specialframtagna tröjor som kommer att auktioneras ut till förmån för flyktingar i världen genom UNHCR (FNs flyktingorganisation) (”Més” är ett samarbete mellan Barca, Nike och UNHCR). Dessutom säljs 1899 exemplar av den ursnygga tröjan för att dra in ytterligare pengar. Det är det som menas med ”Més que un club”/”Mer än en klubb”. Det är att ta sitt ansvar för världen. Att Barcelona dessutom spelar världens vackraste fotboll (normalt med Unicef som enda ”reklambudskap”) och att Zlatan förhoppningsvis gör premiär ikväll får väl ses som en bonus…